Half mast
Detta inlägg kommer handla om några av de spelare inom engelsk fotboll som fått avsluta sina karriärer tidigare än det var tänkt.
Nedan kan ni bland annat läsa om mittfältaren som låg livlös på fotbollsplanen i flera minuter. Om talangen som aldrig fick möjligheten att uppnå sin fulla potential samt om Sunderland-anfallaren som skulle komma att bli en av historiens
störste efter en krock under Boxing Day.
Fabrice Muamba, Birmingham City och Bolton Wanderers.
För mig som fotbollsföljare är Boltons förre mittfältsgigant Fabrice Muambas frånfall från den engelska fotbollen en av de värsta jag upplevt.
2012. Bolton spelar kvartsfinal i FA-cupen mot Tottenham när Fabrice Muamba plötsligt faller ihop på fotbollsplanen strax innan halvtid. I ögonblicket kändes det som att tiden stod stilla. Likt mig var även spelarna,
läktaren och kommentatorn Niklas Holmgren i chock.
Det visade sig att Muamba låg livlös, hopfallen av en hjärtattack - vilket skulle hålla mittfältaren liggandes i sex minuter på planen innan han kunde bäras ut på bår.
Jag minns personligen en känsla av tomhet från TV-soffan i ovissheten under de minuter Muamba låg orörlig på planen under matchens hemska stund.
Efterföljande rapporter berättade att den engelske U21-landslagsspelaren var livlös i över en timma innan han mirakulöst kunde återfå hjärtrytmen efter behandling från vårdpersonal på sjukhuset.
Två veckor senare kom glädjande nyheter i Muamba var tillräckligt frisk för att lämna sjukhuset och kunna återkomma hem till sin familj.
Trots fantastiska nyheter om mittfältarens återvunna hälsa var fotbollskarriären dock över för mittfältsherren, som efter läkarens rådgivning fick lägga skorna på hyllan redan som 23-åring.
Under sin korta karriär inom engelsk fotboll etablerade sig Fabrice Muamba som en hårdför mittfältare i Premier League som representant för Birmingham och Bolton.
Han var även en given pjäs i det engelska U21-landslaget som slog ut Sverige 2009.
Med skolning i Arsenal och med Patrick Vieira som förebild bidrog mittfältaren med både dynamik i spelet och tekniken i att återerövra boll från motståndarna i de respektive lag han representerade.
Dean Ashton, Norwich City och West Ham United
Crewe Alexandra-produkten Dean Ashton slog sig fram i början på 2000-talet betraktades tidigts som en av landets största talanger. Anfallaren vräkte in mål med moderklubben Crewe i Englands lägre divisioner som tonåring, och slog sig
sedan fram i Premier League med både Norwich och West Ham som en stark och teknisk targetplayer med näsa för mål.
Potentialen var extrem hos anfallaren, som i sin första säsong med West Ham i princip på egen hand tog London-klubben till en seger i FA Cupen 2006 - endast 22 år gammal.
Trots en lovande inledning på karriären var det dock inte målen man skulle komma ihåg Ashton för.
Under ett landslagsläger med England fick Ashton en tackling av lagkamraten Shaun Wright-Phillips som tog så illa på foten att anfallaren aldrig riktigt lyckades återhämta sig.
Sammanlagt höll fotskadan Ashton borta från spel i 2 år (!) vid två olika tillfällen under tiden på Upton Park.
Det blev endast 62 matcher under fyra säsonger i Premier League för Ashton som fick lägga skorna på hyllan endast 25 år gammal.
Jamie Redknapp, Liverpool, Tottenham och Southampton
Mittfältaren Jamie Redknapp var en given spelare i Liverpool under mitten av 90-talet. Hans förmåga att driva fram bollen, hitta medspelare med luriga passningar samt tendensen till att göra spektakulär mål gjorde att Redknapp blev en favorit
bland supportrarna på Anfield.
Landslagsmittfältaren hade det mesta man kunde önska av en mittfältare - förutom tiden han spenderade i sjukstugan för att rehabilitera alla de skador han ådrog sig under sin sena karriär.
Efter millennieskiftet spelade Redknapp allt mer sällan för Liverpool, och samma sak gällde när han flyttade vidare till London för spel med Tottenham.
Redknapps sista säsong i karriären spenderades på sydkusten med Southampton 2005 där pappa Harry Redknapp var ansvarig huvudtränare. Det blev 16 matcher för The Saints den säsongen innan det blev dags att lägga skorna på hyllan för
den då 32-årige Jamie Redknapp - som äntligen skulle få slippa sina skadeproblem.
Abou Diaby, Arsenal
Det har inte gått någon fotbollsföljare förbi vilket skadehelvete Arsenal-mittfältaren Abou Diaby upplevde under tiden han spelade i England mellan åren 2006 och 2015.
Det är få fotbollspelare som haft lika många och varierande typer av skador, men ändå försökt komma tillbaka i hetluften igen som den franske Arsenal-produkten. Muskelskador, vadskador, fotledsskador, knäskador, lårskador. Ja, listan kan göras lång
för den problematik som präglade alla år i England för Diaby.
När Diaby väl spelade var han allt som oftast briljant, då han vann och distribuerade bollar på Arsenals mittfälts för att skapa anfall och utrymme för övriga medspelare.
Det blev över 150 matcher under tiden i London för Diaby som sedan avslutade sin karriär i Frankrike, 31 år gammal.
Brian Clough, Middlesbrough och Sunderland.
Anfallaren Brian Clough var en fantastisk målskytt i Englands andradivision under sin aktiva fotbollskarriär.
Under tiden i norra England med klubbarna Middlesbrough och Sunderland smällde han in över 250 mål under sin relativt korta karriär som sträckte sig mellan 1955 och 1964.
Redan som 29-åring fick Clough lägga skorna på hyllan, som konsekvens för en otäck olycka han råkade ut för på Boxing Day när han krockade med Burys målvakt Chris Harker.
En talangfull fotbollsspelare gick i pension, men en fantastisk fotbollstränare skulle nu födas.
Från 1965 till 1993 skulle fotbollstränaren Brian Clough skriva om fotbollshistorien i England för alltid.
Redan sju år efter att Clough lade skorna på hyllan vann han Englands högstaliga med Derby County.
Några år senare vann han även samma titel med Derbys ärkerival Nottingham Forest.
I samma senjour med Nottingham tog han klubben till två Europa Cup-titlar (dåtidens motsvarighet till Champions League) och samtidigt skrev in sig i historien som en av de allra främsta genom tiderna.
Adam Stenberg
